Massagens historia
Massage är den tidigaste terapimetod man känner till. Genom väggmålningar, gravkonst och liknande illustrationer har man kunnat fastställa att massagemetoder användes inom en mängd olika kulturer och nationer redan 5000 år f.Kr. Det var dock först långt senare som massageliknande tekniker nämndes i någon medicinsk text. Den första rapporten finns att hitta i Nei Ching, världens äldsta medicinska verk, som är skriven av en kinesisk läkare omkring 2500 år f.Kr.
Sedan massagen nämndes i Nei Ching har man i Kina och Japan utvecklat olika tekniker som sedan använts till att behandla skador och sjukdomar. Även för de grekiska och romerska läkarna under antiken var massage ett av de viktigaste redskapen för att lindra smärta och behandla sjukdom. Hos de grekiska skriftställarna fanns till och med avancerade och tydliga föreskrifter för hur de olika rörelserna ska utföras. Massagens kliniska användning försvann dock under medeltiden för att komma tillbaka igen först på 1500-talet e.Kr.
Massage fördes till Sverige i början av 1800-talet genom gymnastikpedagogen
Per Henrik Ling. Han utvecklade då Klassisk massage, en behandlingsmetod som bygger på gymnastik och andra träningsformer. Kort därefter startade han utbildningar i både massage och sjukgymnastik, följt av att man år 1813 grundade den skola som var först med att erbjuda kurser i massage. Genom denna skola, benägen i Stockholm, ligger Lings massageteknik till grund för många av de massagemetoder som används i Sverige idag.
Själva ordet ”massage” tros härstamma från arabiskans ”masah”, vilket är ett uttryck för att stryka med handen.